TV
Hos oss var det förbjudet att titta på TV. Där matades man med synd. Vi hade en TV när vi flyttade ihop med vår styvfar, men den kastades ut eftersom de var onda andar i den.
Besökte jag någon som hade TV fick jag inte titta. Jag kunde bli påverkad. Det var viktigt att hålla sin tro ren. Andra i församlingen hade visserligen TV, men de var inte så rättrogna som mamma och hennes man. Att titta på TV var i gränslandet för vad man fick ägna sig åt. Jag vågade inte titta på TV ens hemma hos andra i församlingen. Det var ju förbjudet.
Musik
I vårt hem var det även förbjudet med musik. Lyssnade man på musik så var artisterna idoler. Idol betyder avgud. Ett av de tio budorden lyder ”du skall inga andra gudar hava jämte mig”.
Disco var synd. Musik var synd. Idoler var synd. Det var dock tillåtet med Jehovas Vittnens egen musik och klassisk musik. Jag har inte uppskattat någon av dem utan drabbats av huvudvärk och behövt gå och lägga mig efter sådan musik.
Pop och hårdrock var väldigt syndigt. Hårdrockarna pratade in sataniska meddelanden i sina texter fick vi lära oss på mötena. Hemliga djävulska budskap som spelades in baklänges. Dessa meddelanden fick människor att begå självmord osv.
Vi hade inte ens en radio. Att gå på diskotek var förstås även det förbjudet. Åh, vad jag ville gå, det vore ju det häftigaste man kunde vara med om. Dansa på ett diskotek, med ”världens ungdomar”. Ordet diskotek hade en stor lockelse i sig.
