Eller bristen på den
Mat kan man spara en hel del pengar på. Till frukost hemma serverades det makaronvälling, kokt mjölk med makaroner i. Det kunde vara sötlimpa och till pålägg fanns det margarin, sådant där guldfärgat paket som man har när man steker.
Ibland fanns det inte så mycket att äta hemma i skåpen, då kunde vi få silverte (kokt vatten med socker). Det kunde även serveras bullar eller vad som nu fanns.
Middagen serverades, förmodligen av besparingsskäl, när vi var i skolan. Ibland fanns det mat över när vi kom hem, ibland inte. Hade de extrapris på falukorv i den lokala butiken, ja då fick vi mycket falukorv den veckan.
Det gick även att få gratis mat, nors, strömming och så kunde man odla squash. Squash kan man äta färskt, steka, koka, lägga in, grilla, panera, strimla, hacka och äta tills man inte står ut längre. Det går även att få bär av folk med stora trädgårdar. Bären frös mamma sedan in i gamla mjölkpaket.
När hungern var som störst kunde vi plocka frusna krikon ur frysen. I skafferiet fanns pasta man kunde knapra i sig ibland farinsocker som gick att skrapa loss med en sked. Torr spagetti kunde man också äta.
Men jag kan inte glömma min besvikelse när jag hittade ”choklad kolor” inslagna i silverpapper i skafferiet. Buljong smakar förskräckligt då man väntar sig godis. Muskot och paraffin visade sig också vara riktiga nitlotter. Prova inte det!
Restmiddagar & Lyxmat
Under veckan sparades mat som blev över och den åts sedan på en ”restdag”. Ibland blev det lyxmat. Då kunde vi värma limpan i ugnen innan vi åt den.
Ibland grillade mamma även en kyckling, som vi delade på sex personer. Men det allra godaste var när mamma gjorde pannkakor. När jag kom hem från skolan kunde det dofta ända ner i trappan. Ibland var det pannkaka och andra gånger hade mamma lagt i potatis, då blev min besvikelse lika stor som min glädje stunden tidigare. Potatis i pannkakan, det tyckte jag verkligen inte om. Andra dagar fanns det ingen mat att få. Middagen var slut när vi kom från skolan.
Ibland skickade mormor stora paket med frukt.
Varje gång vi skulle äta bad vi bordsbön. Under bordsbönen tackade man Gud för maten. Det är alltid mannen i familjen som ber bordsbön. En gång om dagen läser man även ”dagens text”. En speciell bok med kortare religiösa texter. Före maten lästes det dagens text och bads bordsbön innan man fick äta.
Om dina medmänniskor hjälper dig på något sätt, se till att tacka Gud för det också! Det skedde genom Guds omsorg om dig!
Så var det förstås förbjudet att äta och dricka mat som kan förknippas med jul och påsk. JUL-must, JUL-skinka osv.
Ibland hade vi gäster
Ibland bjöd mamma in någon annan familj att äta kvällsmat med oss efter mötet. Då fick vi riktigt smörgåsmargarin, skinka eller ost. Andra dagar fick vi bara bakmargarin. Jag minns att vissa gäster tog två skivor skinka på varje smörgås. Det gjorde mig irriterad. Den extra skivan hade ju någon av oss kunnat få äta till frukost dagen efter. Det gjorde mig också upprörd över att de åt av vår mat.
Frukt var något mycket sällsynt hemma. Efter att jag slutat på lekis och fruktstunderna upphörde så fick jag inte frukt vid så många tillfällen. Ibland kunde mormor skicka ett stort paket med frukt. Det var fest.
Hos Jehovas vittnen är mannen familjens överhuvud och varje gång det behövde handlas mat var mamma tvungen att tigga om pengar. ”Jag ska be att få tigga lite pengar till mat”. Pinsamt och förnedrande, var min uppfattning i frågan. Jag lovade mig själv att aldrig sätta mig i den situationen att jag behöver tigga om pengar till mat.
Det går att klara sig på nästan inga pengar alls. Min fosterfar är känd för sin snålhet eller ekonomiska sinnelag. Var det extrapris på så var det den maten som vi åt under veckan.
När mamma handlade
När mamma handlade ville hon inte vara med i insamlingen till Röda korset.
Vi var visserligen mycket fattiga. Men det var inte det faktumet som hindrade. Röda korset är ”världsligt”. Det har inget med SANNINGEN att göra. Det ska man inte stödja. Det har ju dessutom ”korset” i sitt namn. På Servus, mataffären som låg i vårt kvarter, hade de plastkassar där ett öre av kostnaden gick till Röda korset. Min mamma är principfast. Hon stödjer inte Röda korset. Hon tog med kassar eller bar allt i händerna.
