När vi flyttade ihop med mammas nya man kastades våra leksaker eftersom de hade onda andar i sig. Det fanns förbjudna leksaker: smurfar, övernaturligheter, spöken tomtar trollerisaker, häxor, actionfigurer allt som Jehova inte gillade.
Det fanns alltså ett stort regelverk för vad som var tillåtna leksaker och inte. Leksaker som vi hade fått i julklapp och födelsedagspresent av pappa var förbjuda.
Smurfar var förbjudna
Smurfar var förbjudna eftersom de vaknar till liv på natten och stryper barn. Smurfar var egentligen små djävlar. Jultomtar, spöken och mycket annat var också förbjudet.
Bokmärken
På min födelsedag fick jag ett bokmärkesalbum och bokmärken av farmor och farfar. Älskade fina farmor och farfar visste alltid vad en liten flicka behövde! Men precis som allt annat så censurerades även mina bokmärken. Jultomtar, spöken, änglar, clowner, barnkalas, tecknade gubbar som hade spetsiga öron och allt annat som kunde vara ogudaktigt togs ifrån mig. Det var mycket förbjudet med bokmärken med tomtar och änglar. Det var ju inte riktiga änglar. Jag sprättade upp pärmen till mina bokmärkesalbum, där i kunde jag stoppa mina förbjudna bokmärken. Jag har faktiskt fortfarande kvar mina bokmärken, även de vikta tomtarna och änglarna.
Mitt dockskåp
Då jag var liten fick jag ett dockskåp. Det följde med när vi flyttade till Mariestad. Konstigt nog så fick jag behålla det då det kastades leksaker med onda andar i. Men mammas man tog taket på dockskåpet för mig och målade en tavla på det. Jag blev jätteledsen, det var ju mitt dockskåp. Varför skulle han ta det för mig. Det hade han ingen rättighet att göra. Efter mycket tjat lyckades jag få tillbaka taket och tog med alla delarna hem till pappa. Min pappa var bäst på att laga och fixa. Han målade taket vitt igen om limmade fast det. Han tapetserade om och fixade det som var trasigt. Nu hade jag fått en liten upprättelse i alla fall.
Snickarlåda
Jag hade fått en snickarlåda. Den innehöll såg, penna, skruvmejsel, hammare och vinkelhake. Allt som en liten snickare kunde behöva. Min styvpappa tog min skruvmejsel. Jag krävde att få den tillbaka. Det var ju min! Han hade ingen rätt att bara ta den. Men då sa han att om han inte fick ha den så skulle inte jag få bo i hans hus. Jag blev jätteglad. Jag ville ju inte bo i hans hus. Jag ville ju bo hos pappa. Men han gjorde mig mycket besviken den gången. Jag fick varken flytta till pappa eller fick tillbaka min skruvmejsel.
Läppglans
Som alla andra små flickor så önskade jag mig fina saker. Jag önskade mig ett läppglans hetast av allt. Men det var ingen idé att fråga eller spara ihop till ett eget. Det visste jag. Att sminka sig var synd och likställt med att bjuda ut sig. Att använda läppglans var nästan som att sminka sig, det skulle jag aldrig få göra. Det fanns unga tonåringar i församlingen som sminkade sig. Åh, vad jag tyckte de var lyckliga. Vad mamma däremot ansåg om dem och deras föräldrar som tillät detta hade jag helt klart för mig.
