Jehovas Vittnen firar inga av de vanliga högtiderna. Varken födelsedagar, jul, påsk, nyår eller någon annan av de vanliga högtiderna i Sverige.
Jehovas vittnen har en egen högtid som kallas för åminnelsen.
Jehovas vittnen och högtider
Födelsedagar
Jehovas Vittnen firar inte några av de vanliga högtiderna. Jag frågade mamma varför vi inte firade min födelsedag och fick veta att min dödsdag var bättre än min födelsedag.
Det är inte bara förbjudet att fira sin egen födelsedag, det är även förbjudet att gå på kalas hos klasskompisar när de fyller år.
Jul firas inte heller av Jehovas Vittnen
Jularna tillbringade jag och min syster hos pappa. Vår pappa var ju inte Jehovas Vittne och hemma hos honom firade vi jul och födelsedagar.
Men allt som har med jul att göra är synd. Jag blev hotad med att dö i Harmagedon eftersom jag syndat. Varje gång jag och min syster skulle åka till pappa bad mamma för oss. Hon bad till Gud att vi skulle stå emot frestelserna. Frestelser fanns det gott om på jul.
Vilket barn tackar nej till julklappar? Marshmallow testet hade jag klarat och skjuta upp en belöning en kvart. Men att helt avstå från jul eller födelsedagar för att någon gång i framtiden slippa dö i Harmagedon nej, det gick inte.
Men det fanns även andra synder som kan vara svåra att sätta sig in i som utomstående. T.ex. att vara i ett hus med julgran om man inte kraftfullt markerade att man tog avstånd från julfirandet genom att predika lite eller så. Mat som innehåller ordet jul eller förknippas med jul: julskinka, julgröt och julmust. Must hade kunnat vara godkänt, kanske inte i december eller januari, eller runt påsk. Men kanske framåt maj, då inget skulle tro att man dricker det för att det är jul.
Men barn kan inte avstå varken från julklappar, choklad eller julmust bara för att det är en synd. Jag visste helt säkert att jag skulle dö när Harmagedon kom.
I skolan gjorde vi alltid julpyssel. Det var inte helt oväntat, även det en synd. Jag ville inte vara annorlunda i skolan genom att inte delta i julfirandet eller julpysslet. Det värsta som kunde hända var att någon trodde att jag var ett Jehovas Vittne. Det skulle de tro om jag inte deltog i julpysslandet. Eftersom det var synd att göra julpyssel, så blev jag bestraffad för det om mamma fick veta. Jag försökte gömma det i vårt rum, men eftersom hon alltid letade igenom rummet på jakt efter potentiella synder så gick det inte alltid att gömma julpysslet. Ibland hittade hon det och kastade det för mig. Jag kom på att jag kunde lägga det i en påse längst inne under trappan i trappuppgången. Ofta fick det ligga orört. Då hade jag många presenter att ge pappa, farfar och farmor.
Efter jul så kunde jag inte ta med mig de julklappar jag fått hem till mamma. Fick hon veta, eller förstod hon, att det var julklappar så fick jag inte behålla dem.
I mammas del av familjen var inte tillåtet att ge bort presenter under ungefär en månad före och efter jul eller födelsedagar. Då kunde någon tro att det var en julklapp eller en födelsedagspresent.
Jag är en stor syndare, det har jag alltid vetat. Jag begick många brott. Jag tänkte onda tankar. Men värst var det nog jul och födelsedagsfirandet som pappa ordnade. Då syndade jag genom att delta, ta emot presenter och genom att jag inte satte mig till motvärn.
Julskyltningen
I Karlstad då det var julskyltning fanns det belysning över gatorna. I ett skyltfönster hängde det en tomte i en trapets. Tomten drog sig sakta uppåt i trapetsen och snurrade slutligen runt för att sedan börja om igen. Det var ett sånt där skyltfönster där små barn måste stanna till och titta en stund innan man gick vidare.
De öppnade upp ett parkeringsgarage i centrum och där nere var det julmarknad. Det fanns en fiskdamm. Jag fick fiska och fick någon liten leksak. Ibland fick jag ett jättestort hus fyllt av godis. Det var en kartong, hopvikt med tryck som ett hus. Man fäste ihop huset med en liten flärp som blev skorsten. Skorstenen fungerade också som handtag. Nuförtiden finns det också sådana hus att köpa. När jag tittar på dem i butiken ser de inte riktigt lika stora som de godishus jag minns från min barndom. På den tiden var de gigantiska, men det kanske berodde mer på att jag var liten och inte på storleken på huset i sig.
Tyvärr kunde jag inte njuta fullt ut av julskyltningen och mitt godishus. Jag skulle ju dö i Harmagedon för det. Att titta på julskyltning eller annat som är förknippat med julen är dödsstraff på.
Stor besvikelse
Jehovas Vittnen får inte vara med på lucia, skolavslutning mm eftersom de inte får gå in i kristna kyrkor, ta del av kristna traditioner, lyssna på psalmer osv.
En gång skulle vi äntligen spela något ur bibeln. Mamma skulle komma!! Vi skulle spela teater med Noaks ark. Men när jag var i skolan ändrade sig mamma. Det var fel ark. I skolan var det en båt. Jehovas vittnen trodde att det var en låda. Så skolan hade ju fel. Sen var det, det här med namnet ”Noak”, i bibeln hette han ju Noa. Så mamma kunde inte gå.
