Vår barndom var Kafkalik, rättslösheten och det obegripliga livet. Rättslöshet inför våra föräldrar, vi hade fel, vi var de som ljög osv, oavsett vad vi sa.

Det var mycket som är förbjudet när man växer upp som Jehovas Vittne, smink, disco, moderna kläder, kompisar, se ut som andra, osv osv.

Hoten

Ofta när jag följt mina egna vägar. Både då jag var barn och sedan jag blivit vuxen har jag ofta fått höra ”Jag trodde du visste bättre du som känner till sanningen”. Det kunde vara alltifrån att ta emot julklappar av pappa då jag var liten till att själv börja studera istället för att som mamma välja ett liv som hemmafru.

Jag trodde du visste bättre, du som känner till sanningen

Jag trodde du visste bättre du som känner till sanningen är ett förtäckt hot. Ett hot om att jag ska dö i Harmagedon och ett påpekande om att jag låter mina barn göra detsamma. Logiken i detta kanske inte är så lätt för en utomstående att följa. Den som inte är ett rättroende Jehovas Vittne kommer att dö i Harmagedon. Om Harmagedon skulle inträffa nu så skulle mina små barn komma att dö, eftersom jag inte är troende. Så i praktiken dödar jag mina barn om jag inte tror. Om jag själv som lite äldre barn hade kunskap om ”sanningen” och inte tog avstånd från synd skulle jag straffas med döden. Hur lätt är det att som barn inte ta emot födelsedagspresenter, julklappar eller äta blodpudding om man blir serverad det. Om jag som vuxen vill mina barns bästa måste jag vara hemmafru och vara med i sanningen.

Dödshot

På den yttersta dagen, då Harmagedon kommer, då ska alla ”världens människor” dö. ”Världens människor” är alla som inte är Jehovas Vittnen. Eftersom jag inte hade blivit döpt ”överlämnat mig” och inte valt att leva enligt deras regler skulle jag dö i Harmagedon. Bara mamma och hennes man kunde rädda mig. Bara om jag löd dem och trodde på Jehova skulle jag kunna få fortsätta leva.

Hot om att överge oss

Mamma och hennes man räknade sig till den lilla skara på 144000 människor som efter Harmagedon skulle upp till himlen och arbeta vid Guds sida. Så oavsett om jag lydde mamma, trodde på Gud och överlevde Harmagedon så skulle hon överge mig.

Mentalsjukhuset

Som barn var det jobbigt att känna sig annorlunda och utanför.

Ofta då jag protesterade mot förhållandena hemma fick jag höra att jag var stridslysten. Ibland om jag inte ville att de skulle ta tag i mig och kämpade för att freda mig anklagades jag för att vara psykiskt sjuk. Om jag inte lugnade mig skulle det köra mig till Falbygdens mentalsjukhus.

Linbana

Livet var obegripligt. Ibland ville Gud att man skulle göra på ett sätt, nästa dag hade han en ny åsikt. Det fanns förbud om det mesta faktiskt. Det gällde att vara på sin vakt. Alltid var det något jag hade gjort fel eller syndat med. Vad som var synd kunde man inte alltid veta innan.

Vore det inte bra med en linbana hemma, så man kan skicka post mellan rummen utan att behöva gå? Det tyckte jag också! Jag kombinerade den även med en fälla för inbrottstjuvar. Men min mamma hade inte samma uppfattning. Jag blev bestraffad med indragen veckopeng. När jag höll på och gjorde den sa hon inget. Men efteråt fick jag indragen veckopeng för att betala hennes tråd.

Oinskränkt makt

Guds, mammas och hennes mans makt var obegränsad och de anklagade och dömde oss ibland grundlöst. Att slåss mot dem var lika vettigt som för Don Quijote att slåss mot jättarna.

Straffen

Jag kunde bli inlåst på rummet och slängd i säng. Jag blev dragen i hår och öron. Jag kunde få smäll på rumpan. Jag kunde bli hårt tagen i armen och omruskad. Indragen veckopeng. Jag kunde få lägga mig utan kvällsmat. Saker som jag hade blivit lovad kunde plötsligt dras in. Syndade jag eller var olydig så fick jag förstås muntliga tillrättavisningar också. Dessa bestraffningar var mest jag som drabbades av.