Att läsa vanliga böcker var något som var förbjudet för det mesta.
Olämplig litteratur var förbjudet. För att vi skulle få läsa en bok så behövde mamma läsa den först.
För att jag skulle få läsa en bok, var mamma tvungen att läsa den först. Det fanns många saker som gjorde litteratur förbjuden, mamma var hårdare än censurreglerna vid den tiden. Spöken, tomtar, troll, övernaturliga väsen, barn som inte tjänade som goda förebilder, nakenhet, att det fanns någon som rökte i den, att de hade ett ovårdat språk osv.
Jehovas Vittnens egna böcker var godkända. Vi var på biblioteket några gånger, men det upphörde eftersom det blev för jobbigt för mamma att läsa igenom alla böcker vi skulle låna först. Men det går ju inte att ge sina barn olämplig litteratur. Barnen Hedenhös och Scarry Katt var två av de böcker som faktiskt klarade censuren.
Att läsa på gymnasiet var heller inte något som de hade tänkt att jag skulle göra.
Skolan
Skolan var en jobbig tid på många sätt. Krocken mellan mina föräldrahem och den vanliga värden var inte lätt alla gånger. Skolan sågs av min mamma och hennes man som ett perfekt tillfälle för mig att sprida ”sanningen” och placera böcker. Så på rasterna försökte jag sälja religiösa böcker till mina klasskompisar, ända tills de började retas med mig. Jag lyckades aldrig sälja några böcker. Hur skulle jag förresten kunna ha någon fungerande relation med mina klasskamrater, de skulle ju dö i Harmagedon.
Hemma oss sågs inte skolan som något viktigt. Vi uppmuntrades aldrig att göra läxor. Vi fick heller aldrig beröm för prestationer i skolans värd. Kanske eftersom vi var flickor, kanske för att vi inte var biologiska barn till min fosterpappa. Vi hade inte svårare för oss i skolan än andra barn. Men våra bröders framgångar var viktigare att uppmärksamma.
Skolan var inte viktig. Där slösade jag mest bort tiden. De lärde ut “irrläror” och “värdelösa kunskaper”. Det var ingen som brydde sig om ifall jag varit duktig. Jag fick aldrig beröm för skolarbetet.
En gång fick min styvpappa för sig att han skulle klippa ur min läsebok. Den var olämplig eftersom den handlade om ett spöke. Efter detta ville jag inte gärna ta hem läxor heller. Det är ju inte roligt att behöva visa upp en bok som någon klippt sönder för fröken.
Som Jehovas Vittne förväntades jag avbryta studierna efter nian och gå i tjänsten. Att bli pionjär var något ungdomar uppmuntrades till. Jag förväntades sedan gifta mig, skaffa barn och bli hemmafru.